Delar av tegelkyrkan med tornet och dess koppartak.

Skänninge Vårfrukyrkan

Kyrka

Kyrkan byggdes i slutet av 1200-talet och är ovanligt stor och påkostad.

När kyrkan invigdes i början av 1300-talet helgades den åt jungfru Maria och kallas därför för Vårfrukyrkan. Skänningeborna kallade den dock för Garpekyrkan. Under medeltiden var garpar en benämning på tyskar, och hänvisade till den tämligen stora tyska befolkningen som då bodde i Skänninge.

Kyrkan är en av få medeltida kyrkor i Östergötland som byggdes i tegel och är ovanligt stor och påkostad. Flera tyskar donerade ansenliga summor pengar till Vårfrukyrkan och många fick också sin gravplats här. I kyrkans golv finns ett stort antal gravhällar där flertalet härstammar från 1600- och 1700-talen, men det finns även några medeltida gravhällar bevarade.

I början av 1700-talet härjade en stor brand i Skänninge som även drabbade kyrkan. Eftersom man inte vågade sig in i kyrkan hölls gudstjänsterna till en början utomhus. Till slut dristade man sig till att fira gudstjänst inne i kyrkan. Vilket var något för tidigt då de båda mittersta valven rasade dagen efter. Ingen kom till skada! Inne i kyrkan hittar du flera föremål som klarade sig undan branden.

1631 fick församlingen altartavlan målad av Johan Werner den yngre som hade Marten van Heemskerks stora altartavla som förebild, utförd omkring 1540 för Linköpings domkyrka. Predikstolen är förmodligen samtida med altartavlan. Den äldre dopfunten av Gotländsk kalksten är daterad till 1300-talet.

Det ska ha funnits någon form av orgel redan under medeltiden. I slutet av 1930-talet kom den nuvarande orgeln på plats, byggd av den danska orgelbyggarfirman Marcussen & Søn, Aabenraa. Det handlar om en tillbyggnad av den föregående. Ett tiotal av stämmorna är bevarade från 1700-talet. Vid en renovering 2006 återfick orgelfasaden från 1770-talet sin pärlgrå nyans som var typisk för tiden.

Kyrkan ligger mitt i Skänninge och tillhör Skänninge församling.