Ek i olika åldrar är det vanligaste trädet i Solbergas betade hagmarkerna. Tack vare de gamla, ihåliga och delvis murkna träden är området mycket rikt på vedlevande skalbaggar. Här finns bland annat den sällsynta läderbaggen, en stor skalbagge som också är Östergötlands landskapsinsekt.

I Solberga har man funnit 17 nationellt rödlistade (hotade) arter och sex regionalt rödlistade arter. Träden är även viktiga för lavar och svampar. Här finns till exempel de ovanliga arterna gammelekslav, gul dropplav och oxtungssvamp. Solberga ingår i Natura 2000, EU:s nätverk för värdefull natur.

På våren blommar buskar av slån och hagtorn vackert vitt och väldoftande. På några ställen finns en ganska fin flora. Växter som slåttergubbe, kattfot, stagg och rödkämpar, gynnas av att hagarna betas av kor. I reservatet ingår även ön med det tjusiga namnet Liljekonvaljön.

Delar av området ingår i ett riksintresse för kulturmiljövården. Det kanske mest anmärkningsvärda är de två gravfälten från järnåldern, med sammanlagt cirka 150 gravar. Dessa gravfält ligger i den östra betesmarken söder om Svartån. Gravarna är av olika typ, stensättningar, resta stenar, domarringar, kammargravar och även en treudd. Även en bra bit utanför gravfälten i den västra hagen har två enskilda gravar hittats.

Gamla åkrar från olika tidsåldrar förekommer på några ställen i betesmarkerna och till dessa hör enstaka rösen och diken. En stensträng från järnåldern finns också att beskåda i närheten av gravfälten.